Nyårshelgen är också över. Den gick lika fort som julhelgen. Även om nostalgin griper tag i mig med jämna mellanrum och gör mig en aning gråtmild vid de här högtiderna så är ändå festkänslan den som vinner. I år firade vi tjugofemårig bröllopsdag. Silverbröllop......Helt otroligt. Vart har åren tagit vägen???

Firade gjorde vi tillsammans med goda vänner och bjöds på god mat och dryck. Det nya året välkomnade vi framför TV:n och nyårsklockorna med ackompanjemang till djudet och synen av alla nyårsraker som lyste upp himlen och också speglade sig i vattnet utanför värdparets hem. Det gjorde firandet extra festligt.

Vi fortsatte att fira hemma på nyårsdagen. När nyårskonserten började stod bordet dukat med räkor, gravad lax och god ost med tillbehör. Givetvis hade vi bubbel i glasen. I år blev det inte någon gratinerad hummer till nyårskonserten. Den fick vänta till kvällens middag.

Som grädde på moset lyssnade vi nyårsdagens vintrpratare, Lars Lerin. Han kan inte bara hantera färg och pensel han vet också hur man använder orden och kan berätta på ett sätt som gör att jag inte vill missa ett ord av det han säger.

Det blev många goda skratt samtidigt som det blev tillfälle till eftertanke. Att också hans musikval var helt i min sak gjordehela programmet till en fin stund. Finns det någon Lars Lerins fan club ska jag bli medlem.

Priset i en golftävling som jag hade turen att vinna var hans bok " Naturlära". Gissa om jag är glad för den. Det är en upplevelse varje gång jag tittar i den. 

Som avslutning  på dagen blev det middag  med make och en god väninna. En film hann vi också se innan John Blund kom på besök.